Snellen -

Jag sitter på jobbet och tittar ut genom fönstret. Jag ser ett gult löv som sakta singlar förbi mig på sin färd ner mot gatstenen. Än så länge är trädet utanför mitt fönster nästan helt grönt, men träden runt omkring blir mer och mer gula. Jag inser att jag snart kommer sitta här och titta på ett naket träd. Känslan gör mig ledsen, för jag antar att jag kommer sitta på precis samma sätt, vara precis lika trött på jobbet jag har framför mig och längta precis lika mycket efter lugna, varma sköna dagar utan någon press.
Det behöver ju faktiskt inte vara så. Det kan ju hända att när det är dags för trädet att gå i vintersömn så är saker annorlunda. Jag kan förändras. Det skulle kunna hända att saker har lossnat i arbetet. Jag skulle kunna känna att jag kommer någonstans, jag skulle kunna känna mig glad bara för att jag faktiskt åstadkommer saker. Jag skulle kunna se fram emot vinter, mot julmys och resor till släkt och vänner. Eller också är jag precis likadan.